Så där då, då var 7 månader med nya vänner, puder och jobb nästan över. Jag gjorde min sista arbetsdag igår, söndag, sista skiddagen idag, måndag, och ikväll är det säsongs avslutningsfest med hyran och imorn är det säsongs avslutningsfest med alla som jobbat den här säsongen uppe på Sunshine.

Vi är nu inne på sista månaden nu, och om 25 dar så är jag hemma i Sverige igen. Ska bli ganska skönt att komma hem nu faktiskt. Men, men vi kan längta hem lite senare, för det är fortfarande mycket snö kvar. Och det faller förvånansvärt mycket snö fortfarande.
​Vi hade till exempel en dump på 24cm i förra veckan, vilket var perfekt timat med mina lediga dagar! Det var så mycket sjukt najs åkning den dan, utan tvivel den bästa dagen på Sunshine den här säsongen!

De där är synen jag vaknade upp till den dagen. Dagen innan hade varit snöfritt och strålande sol!

​I början utav månaden kom en av mina gamla skid polare från Sverige, JB, och hans kompis, Felix, förbi för lite gammal hederlig puderåkning. Vi hade några riktigt grymma åkdagar, och vi fick alla tre riktigt grymma gogglebrännor från den starka vårsolen.

Annat än det så har det inte hänt allt förmycket den senaste månaden. Annat än att säsongen börjar sakta ner nu så vi får typ alltid tre dagars helger numera och att björnarna börja vakna till liv igen.
​Förutom den här veckan då jag av någon outgrundlig anledning har 4 dagar ledigt på raden bara för att vi har en lite grabbåkdag på torsdag, och jag ändå fick mån-ons ledigt. Nåväl, bara tacka å ta emot.

​Så för den här gången, hörs när vi hörs och ses när vi ses!

Här kommer ett väldigt försenat inlägg, och jag har inte ens en bra ursäkt. Mina dagar den senaste månaden har i stort sett bestått av att gå upp klockan 6 åka till Sunshine, antingen för att jobba eller åka skidor, komma hem tänka att jag ska skriva något här på bloggen, ätit, tittat på Youtube och somnat kring 9 tiden. Men, men här är den äntligen, den förlorad statusuppdateringen.
Och jag ska vara ärlig, även om de flesta dagarna har varit rätt så vardagliga så har det hänt lite skoj saker också.
​Till exempel så ställde jag och verkstadschefen upp i ett banked slalom race, där jag fick bästa tid, och slog honom med hela 10 sekunder, och den näst bästa med 6. Så det var riktigt kul. Som pris fick jag en riktigt sjyst hood från quicksilver och en mössa från samma märke.
​Men det roligaste med racet var nog ändå förberedelserna, då vi båda bestämde oss för att ställa upp ett par dagar innan, så dagarna som ledde upp till racet bestod mestadels av materialsnack och dagen innan bestod av att se till att allt var i topptrim med slipning av kanter och vallning, vi använde till och med hans egna special valla!
​Race dagen var nog en av de bättre skiddagarna jag haft i  form av hur mycket kul vi hade.
​Filmen nedan är från Backdoor, eftermiddagen efter racet.

Igår var även den en riktigt bra skiddag, jag åkte till större delen själv vilket innebar att jag kunde åka runt och utforska ställen jag inte varit på innan utan att behöva oroa mig allt för mycket att någon annan än jag skulle fastna någonstans, eller hur lång tid åken skulle ta. Och jag lyckades faktiskt att hitta lite riktigt sjysta små ställen. Utforska nya ställen att åka skidor på kan vara ett av mina favoritsysslor. Och jag kan knappt vänta tills jag får visa mina vänner alla mina små smultronställen, och på tal om vänner så är det faktiskt bara 2 dagar kvar tills JB kommer över, vilket innebär att nästa gång jag åker skidor så kommer jag åka skidor med honom!

Och juste! våren är här! eller ja, typ. det kräksnöar fortfarande uppe i bergen, men i stan är det knappt någon snö kvar och jag har slutat använda jacka, och istället knåpar jag runt i jeans och hoodie. vilket är rätt så skönt, har till och med börjat stiga av på hållplatser lite längre hemifrån på soliga dagar bara för att få en lite promenad i solskenet.

Nu jäklar ska ni få höra en historia som innehåller allt vad en bäst säljande roman skall innehålla! Det är Puder, vänner, tro, svek, hopp, förtvivlan och till och med ett lyckligt slut!

​Så allt börjar en helt vanlig fredag när jag jobbar i den lilla hyran uppe på berget, och jag hör hur dem andra pratar om hur en skidanläggning, Castle mountain resort, ska få kopiösa mängder snö över helgen. Givetvis så frågar jag när, om dem ska åka och om jag får följa med. Vi kommer överens om att vi borde åka söndag kväll, bo på vandrarhem och åka skidor måndag-tisdag. Jag säger att jag borde kunde få tag på bil ganska enkelt genom att dra lite trådar och kalla in gentjänster. Allt ser mycket lovande ut, vi hittar snabbt sju personer som vill åka, jag lyckas byta till mig dagarna jag behövde och jag var rätt säker på att bil skulle ordna sig. vi hitta till och med ett rum precis vid backen med sju bäddar! Allt verkar reda ut sig riktigt bra, tills att jag kommer hem och jag får reda på att bilen jag hade hoppats få låna ska åka till whistler på måndags kvällen (vilket den INTE gjorde av någon anledning), så frågar runt lite till men kan inte hitta någon ersättnings bil.
​Nästa dag, lördag, pratar vi ihop oss igen och kommer fram till att några kan åka i deras rumskamrats bil, som också ville följa med, och resten, jag, Alisdair och Em, kunde ta Em's bil, återigen så verkar allt ordna sig rätt så bra. Fram tills eftermiddagen rullar in, då Em kommer fram till mig och säger att hon inte vill köra och att hon fått plats i en annan bil som ska dit, en bil där jag och Alisdair inte får plats i. Här så gav jag i stort sett upp, jag messade Alisdair och berätta nyheten, och spenderade resten av dagen lite små förbannad och ytterst besviken.
På väg hem från bussen efter jobbet så möter jag upp med min rumskompis Max och en till som bor i huset, vi små pratar lite och jag berättar vad som hänt, varefter Max säger att det vart ändrade planer med deras bil och att jag faktiskt kan låna den! Överlycklig skickar jag ett till mess till Ali och säger at jag fått tag på en bil. Så fort jag kom hem så började jag planera hur man lättast ska lägga upp allt, och kommer fram tillsammans med Ali att enklast är om vi åker skidor en halvdag i ssv, då båda av oss hade våra skidor där, och sedan åker iväg kring 2 snåret. Tilläggas här ska kanske att det i stort sett var ett stort snöoväder över hela västra Kanada, så ssv fick hyfsade mängder puder dem med, det var bara det att Castle skulle få så sjukt mycket mer.
​Så vi spenderade lite drygt halva måndagen pumpandes puder i bekanta berg innan vi packade in allt igen och drog iväg på en 4 timmars roadtrip söderut! Första gången som jag faktiskt har lämnat bergs regionerna då vi var tvungna att köra en bit mot Calgary innan vi kunde köra söderut mot Castle. Och kan säga att det är nog bland den största och snabbaste terräng ändringen jag någonsin sätt, tänk dig lite att börja åka i mitten av alperna, ta en höger runt ett berg och plötsligt vara i Uppland! Klippiga bergen tar verkligen bara slut! Ena sekunden är du omgiven av dessa massiva berg och andra så är du bland bulliga åkrar.

​Resan ner till Pincher Creek, vart vi skulle spendera natten, var relativt händelselös med undantag för en sjukt mäktig solnedgång. Väl i Pincher så letar vi reda på vårat motell, som förövrigt var bra mycket finare än vad jag förväntade mig! Sedan drog vi till BP (typ O'Leary's) för lite kvällsmat innan vi kröp till kojs fulla av förväntan inför morgondagen.

​Morgondagen gryr och vi går upp med tuppen för att komma så långt fram i liftkön som möjligt! Vi gör bara ett snabbt stopp hos Tim Horton's (#Canadian) för att få i oss lite snabb frukost. Dock så tog den förväntade halvtimmes färden närmare 45 minuter då vägen var oplogad, med bilar framför oss som dammade upp massa snörök blandat med ett fortsatt snöfall. Man varken såg något eller hade något grepp att köra fortare än vad karavanen gjorde. Så efter lång och lite små svettig körning kom vi äntligen fram till Castle leta på en parkering, och gick iväg för att fixa biljetterna så vi kunde börja pumpa lite riktigt djup puder!

​Fram till ungefär 11;30 spenderade vi på den lite mindre, men fortfarande ack så bra och djupa, sidan av berget då kön till liften var i stort sett obefintlig, i jämförelse med en kö som förmodligen skulle ta cirka 30min, efter det så käkade vi lunch, och när vi kom ut igen så var kön betydligt mycket kortare till den långa liften, så självklart hoppade vi på den. På liften träffar vi på en av lift service männen som ger oss lite tips och säger att dem fått ungefär 1.6 meter snö på två dar uppe på toppen! Väl uppe på toppen av långa liften så kan man ta ännu en lift för att komma till den absoluta toppen, men vår nyfunna vän säger bara att om vi inte gillar att köa så är det lika bra att skippa den liften, och när vi kom upp så förståg vi ganska snabbt varför, ALLA stog i den kön. Så vi bestämmde att vi inte är där för att köa och nöjer oss med att köra ett par sjuuuukt bra varv från halvvägs punkten. framåt eftermiddagen så är vi rätt så slut och bestämmer oss för att bara ta något åk mer, och jag lyckas då övertala Ali att vi kanske ska försöka oss på att ta oss hela vägen upp. Han går med på det och vi ställer oss i kön. Det tog oss 40 minuter att komma fram till liften, och sedan 5-10 minuter till på själva liften! men väl där uppe så var det lätt att förstå varför alla köade för att ta sig upp dit! Där uppe fanns det nämligen färsk nyfallen snö som var 1.6 meter djup, och tillräckligt med lutning för att man faktiskt skulle kunna åka nerför!
​Och ursäkta franskan men, herre jävlar! man har fan inte levt förens man har åkt i så pass djup snö så att snön forsar över ens axlar, ansikte och huvud vid varje sväng! Helt klart den bästa skidåkningen jag någonsin har gjort! Det kändes som att man var i en skidfilm från något exotiskt snö paradis där någon sponsrad skidåkare blivit utskjutsad, bara det att det här var bara 4 timmar bort från vart jag bor och allt var tillgängligt med tre 3 stols liftar och en 2 stol! Tyvärr så dog min GoPro av kylan så har faktiskt ingenting från det där riktigt djupa, och jag hade inte tid att plocka fram telefonen för att ta bilder då jag hade fullt upp med att hålla mitt momentum igång så att jag inte skulle fastna i snön.
Känslan att åka genom så mycket snö går verkligen inte att beskriva med ord, det är något som måste upplevas, och jag är så lycklig och tacksam att jag faktiskt lyckades komma iväg på den här resan!

​När vi väl kom ner från toppen, efter att nästan drunknat i all snö som sprutat upp i ansiktet, så gick vi till shoppen för att köpa lite minnesgrejor, jag kom ut med en keps och ett tygmärke. Efter det så bytte vi till marginellt mer civila kläder, jag satte på mig en hoodtröja utanpå min fleece istället för skidjackan och Ali gjorde i stort sett samma sak. På vägen hem så ville Ali stanna vid Wal-Mart i Pincher Creek, jag som aldrig vart i ett Wal-Mart sa inte nej. Kan säga att dem har verkligen allt där, det är lite som Maxi blandat med Biltema, Elgiganten och BR leksaker. Ganska fränt, och väldigt billigt. Efter det plockade vi bara upp lite snabbt käk, kaffe och snacks från Tim Horton's och drog hemåt.

​När vi väl kom hem så ville några andra vänner samlas och spela lite spel, vilket vi gjorde, vilket i sin tur ledde till att jag inte kom i säng förens kring halv 2 på natten, efter att varit vaken sedan 7 på morgonen. Jag var lite små trött. Vaknade nästa morgon, inte av alarmet som vanligt utan av mig själv, kollade klockan, 06:02, av någon anledning hade jag glömt ställa om klockan efter jag bytt arbetsdagar! Tack och lov så funkade kroppsklockan för en gångs skull!

​Och om någon undra hur det gick för resten av folket som var i ursprungliga gruppen, så slutade det med att den andra gruppen åkte iväg på måndagsmorgonen och åkte både måndag och tisdag, medans den gruppen som Em hade övergivit oss för slutade upp med att inte åka alls, antar att karma segrar.

​Hoppas den här lilla romanen kan gottgöra att jag varit lite slarvig igen med att skriva, men ni fick mycket att läsa den här gången istället. Men för den här gången
​Ses när vi ses och hörs när vi hörs!

​Jag höll nästa på att glömma! Jag har även varit på ett evenemang kallat Big Bear som hölls vid tågstation här i Banff. Vad det är, är i stort sett en litenkonstgjord snö ramp som leder till en dröse rails och hopp, där lokala proffs åkare fick ställa upp i team och tävla om vem som kunde göra häftigast tricks, riktigt jäkla frän, och sjukt kallt. De är lite små svårt att få bra bilder, men lyckades få en hyffsad i alla fall, så ni kan se vad jag snackar om.

Det må vara ett par dagar sedan jag var till lake Louise men, men... bättre sent än aldrig, eller hur?
​Med alla som vart där tidigare bara pratar om hur isigt det är där, så var jag mäkta imponerad av hur o-isigt det var. Kanske det är för att som är här och jobbar är från Australien, och när de har åkt lite puder så är hårdpackad snö hemsk och livsfarlig is. Tyvärr så missade jag att åke nerför tävlingsbacken då jag bara skulle ta ett snabbt skogs åk, kom vilse och var helt plötsligt till baka till botten av liftarna. Aja, tar det nästa gång, är trotsallt bara 40 minuter bort, så blir förhoppningsvis ett par gånger till innan vintern är slut. Och ska man leka kritiker lite här och jämföra SSV, där jag jobbar, med Lake, så skulle jag säga att så länge backarna antingen är fyllda med puder eller är pistade så är Lake betydligt bättre än SSV, men SSV's snö är mer konsistent grym. Så vilken som är bättre är lite av en dag till dag fråga. Åken är dock generellt längre hos Lake.

Och nu till lite mer aktuella händelser, mellan Lake resan och nu har det inte hänt någonting egentligen.
​Idag så var den första puder dagen på lite drygt två veckor, det var bara 10cm men det är 10cm mer än vi haft på länge, så jag snörade på mig pjuxen och kastade mig ut i backen så snart jag bara kunde. Det var dock rätt så blåsigt idag, vilket är både på gott och ont, ont; det var skitkallt på toppen av alla liftar och alla topparna var snön väldigt vindpinad, men på gott; snön blåste rakt ner i några av de bästa små åken på hela SSV, och hela dagen så har Delerium Dive blivit bombarderats med snö, vilket innebär att det kommer vara fantastiskt imorgon, vart jag är ledig (Yeah Baby!). Och då dem inte öppnade Dive idag så kommer det vara lika pinfärskt som nybakta bullar en söndags morgon i Augusti! Jag är hyfsat peppad inför morgondagen just nu.
​(Delerium Dive är, som jag kanske redan sagt, ett av de två friåknings områdena kring SSV som är patrullerade av Ski Patrol och som regelbundet lavin bombas, och det bästa åket på hela berget.)

Så efter att jag kom hem från Kicking Horse och Revelstoke så jobbade jag 1,5 dar innan chefen sa åt mig att gå hem för att jag var för sjuk. Efter det så tillbringade jag fyra dagar i sängen med halsont, frossa, feber och generell hosta, mindre kul... Missade 2 dagar av jobb och 2 dagar skidåkning. När jag väl frisknade till så var det bara tillbaka till jobbet, där jag hade hoppats på att få börja min träning för att officiellt få arbeta i verkstan, men av olika anledningar så hände inte det...
​Men, men de e bara å ligga i så kanske jag någon dag kan få bli tränad.

​Idag så åkte jag skidor i Sunshine igen för första gången på ungefär tre veckor, och jag kom ganska snabbt fram till att vi behöver ha ett rejält snöfall igen. Backarna börja bli isiga och de annars lite gömda puder fickorna börjar bli uppkörda. Med varning för att låta lite som en pudersnobb här, men vi behöver ha ordentligt med snö, nu! Och om man ska tro väderprognosen så ska vi faktiskt få runt 16cm på söndag, synd bara att man jobbar då... Oh väl det är fortfarande långt kvar på säsongen, så någon bra puderdag ska vi nog lyckas tajma in. 
​Jag lyckades förresten till och med hinna åka lite snowboard igen, för första gången på 2 år, idag. Jag ångrar fortfarande inte steget till att huvudsakligen åka skidor, för även om det är kul att åka nerför backen i sidled så är det ännu roligare att åka framlänges, och ibland baklänges.

Så, lite hipp som happ så hängde jag med på en rätt så episk tre dagars resa. Det började med att jag spenderade en av de bästa puderdagarna hittills på Sunshine med en hel dag av puder svängar och hopp från klippor. På eftermiddagen packade vi in oss i bilen, jag, Mitch, Chris och Holly, och drog till Revelstoke. Bara för att komma ihåg att jag glömt att packa extra kläder, rena underkläder och tandborsten... Aja, vad är väl tre dar utan dusch eller hygien när man ska åka puder.
​Väl framme så checkar vi in på motellet vi ska spendera två nätter i. Och de var nog tur det var billigt för det var inte många plus med det motellet, till att börja med så gav dem oss två handdukar i ett rum med två dubbelsängar, ingen TV och som tanten själv la det, WiFi om vi har tur. Men, men det var ett tak över huvudet och en ganska bekväm säng, så det gjorde mig inget. Mestadels med tanke på vad som väntade nästa dag, Revelstoke! Älskar det berget!
Den kvällen åkte vi in till stan Revelstoke för att träffa en gammal kompis till Mitch och äta tacos. Sjukt goa tacos, trevligt folk och sjukt pumpad för att åka puder nästa dag!
Nästa morgon efter en iskall natt, då elementen inte funka (var säkert 15 grader i rummet) så klev vi upp kl7 så vi kunde vara i backen så tidigt som möjligt, gick över till restaurangen och väntade in de andra från hyran som bara skulle köra en dag i Revy, Riley med brorsan Jamie och Sharna. Kan bara säga att det var då inget fel på frukosten, tre enorma pannkakor, bacon och ägg, samt en halvliter jos och kaffe. Jag var mätt.
​Sedan åkte vi vidare till Revy! Och O'boy var det episkt!
​Precis ovanför den huvudsakliga liften så finns det ett lite hajk spår som leder rakt upp  till en av topparna på berget, Sub Peak, och det lilla spåret är enda sättet att ta sig dit. Förra gången jag var där så klättra vi aldrig upp dit, men den här gången tog vi oss i kragen, skidorna över axeln, och knata upp för berget! Och gissa om det var värt det! Helt orörd snö och knä djup puder, det var som en dröm! Lätt bland säsongens bästa puder åk! Efter det så var vi ganska slut, så vi gjorde bara ett fåtal fler åk innan vi åkte ner till kafét tog en kopp varm choklad, och åkte tillbaka till motellet. Men inte förens vi fick veta att Riley´s bror Jamie hade lyckats ramla och brutit nyckelbenet, vet fortfarande inte hela historien där, men det låter som han allt som allt mår bra, få se hur resten av säsongen går för han.
​På kvällen drog vi ut på Wings night, tog det lugnt och var i säng kring kvart i åtta. Bra kväll.
​Efter ännu en natt i ett svinkallt rum, men nu under ytterligare en filt så klarade mig bättre, så klev vi upp kring 6 var i bilen till 7 och hade stannat vid Tim Horton´s och hämtat frukost vid 7;30, sedan var vi iväg mot Kicking Horse!

​Dock så hade vi räknat lite fel med tiden, jag hade räknat med att det skulle ta 2h att ta sig dit så om vi var iväg kring 7 så skulle vi hinna få en rätt så lång dag där med. Vad jag inte räknade med var att vi åkte in i en annan tidszon, så när jag hade räknat med att komma fram 9 så var vi egentligen framme kring 10. Och sedan hade jag inte räknat med hur lång tid det kan ta för vissa att göra sig redo, och att vi var tvungna att vänta in Bex, från hyran, och hennes rumskompis, Jess. Så vi var inte vid liften förens närmare kvart i tolv.
Men det gjorde inte så mycket, vi fick ändå in några riktigt bra åk, och efter två heldagar med åkning så är man rätt så trött i kroppen. Men det hindrade oss inte från att ta oss an en av KH's hajker, T2! Förmodligen den mest skrämmande vandring jag gjort för att åka puder, hela vandringsspåret var aldrig bredare än kanske tre fotsbredder, med branta backar eller rentav klippor på var sida. Samt en sektion där det var så brant uppförs så dem hade lagt ut ett rep att klättra upp för! Vart jag var tvungen att försöka gå om Mitch som gick först då han åker snowboard och repet hade glidit undan så jag var tvungen att fånga den med min stav.
an säga att det var inte mycket plats att försöka gå om någon med en snowboard och en ryggsäck på ryggen när stigen är ungefär lika bred som min fot är lång. Men jag överlevde och gudarsskymning var det värt det! Det var inte lika brant eller djupt som dagen före i Revy, men sjukt kul ändå! Lyckades hitta en liten avsats att hoppa in från och fick några sjukt härliga snabba svängar. När vi väl hade gjort hela åket från T2 och ner till basen så var det i stort sett dags att åka hem, så det blev en varm choklad, powerade och lite chill tittandes på dagens fångst av GoPro filmer, innan vi packade in oss i bilarna för hemresan. Tillägas skall nu även att som jag skrev i början så hade jag glömt packa alla mina kläder förutom skidkläderna jag hade på mig, så vi det här laget så har jag spenderat tre heldagar i ett och samma skidställ, utan dusch och utan tandborste, Jag Stank! och kände mig i stora hela riktigt ofräsch, så att komma hem och få hoppa in i en varm dusch var som rena himmelriket. Och jag säger bara det, man uppskattar inte en dusch fullt ut tills dess att man spenderat tre dagar i samma svettiga kläder.
​Skulle jag göra allt igen? Helt klart! Men kanske ta med lite extra kläder...
​Så för den här gången, Ses när vi ses och hörs när vi hörs!

Dagen började med att Keegan, som just gått in och köpt in sig som delägare på en bil, ville köra in till jobbet. Så han erbjöd mig och Max varsin plats i bilen. Alltid trevligt att slippa bussen lite då och då. Bara det att jag skulle nog ha tagit bussen, för bilen är en ren och skär skrotbil, med en ruta som är mer sprucken än hel, inte en enda backspegel, lampor som bara funkar till ungefär 30% vilket innebär att de kunde lika gärna vara avstängda samt diverse andra små och stora problem... Nästa gång de erbjuder skjuss tar jag nog hällre bussen för att vara ärlig...
​Men, jag fick idag veta säkert att jag kommer börja tränas in på verkstan nästa vecka! Woop Woop! Så det ser jag fram emot, dock den andra saken som jag såg fram emot, åka över gränsen på lite puder jakt med några polare, får tyvärr skjutas upp för min del. Eftersom efter lite kalkyler så fick vi fram att det skulle kosta ca $300 CAD och på mitt konto finns just nu $44... Så hä sket sig. Men, men jag tar igen det nästa gång!
​Nåväl, nu ska jag sova, så
​Ses när vi ses och hörs när vi hörs!

Så idag skulle jag nog klassa som en rätt så bra dag, det var inte så hektiskt i hyran så jag lyckades hålla mig nere i verkstan och hjälpa till där med skidlagningar och vaxning. Vilket alltid är kul. DOck fortfarande inte helt hundra frisk, så halsen gör fortfarande ont och lite energi brist. Men, men hä ä ba å kö på!
Bara en lite uppdatering.
​Ses när vi ses och hörs när vi hörs!

Hej på er igen, ska försöka vara lite mer regelbenden med mina inlägg nu framöver. Den här veckan har tagit ett steg mot lite lugnare tider igen på jobbet så vi har återgått till två dagar ledigt per vecka. Så min första lediga dag den här veckan, tisdag, var mitt under en köldknäpp så det var cirkus -30, så jag bestämde mig för att stanna hemma och hålla Will sälskap då han är hemma med brutet ben. Igår, onsdag, så var jag och Alisdair och åkte skidor fram till ungefär två tiden när vi åkte hem för att kolla på Kanada-Sverige matchen i junior VM i hockey. Dock så hade skidåkningen inte varit den bästa för min lilla förkylning jag haft i nån vecka nu, så jag tvärdäcka på bussen hem. Och väl hemma kunde jag känna hur min hals började göra mer ont, och att jag hade huvudvärk och ont i bihålerna... Lyckades ta mig ner till Boston Pizza ändå, käkade några hot wings för att ränsa näsan lite, drack ett par öl för att bedöva lite i allmänt och tittade på hockeyn. Hockeyn, som föresten var en total bedrövelse... Första perioden var vi med i fighten och kunde hålla jämna steg mot kanadesnarna till och med så pass att vi var nästan i kontroll av matchen och klarade av att gå till andra med 2-2. Sedan kom andra perioden, då det såg mer ut som om svenska spelarna var hämtade ur björnligan, helt utan sammspel eller energi. Det var näst intill pinsamt, och inte vart det bättre i tredje heller.
​Och idag så skulle jag vart tllbaka på jobbet, men jag mådde så kasst så jag ringde in sjuk, för första gången i mitt liv faktiskt. Så har spenderat mestadels av dagen antingen i soffan eller sängen, med ett litet undatag för att kolla postfacket (tomt) och köpa lite medicin och chokladmjölk.
​Men nu så mår jag lite bättre så det är bara nya friska tag på jobbet imorn! Så för den här gången,
​Hörs när vi hörs och ses när vi ses!